Idag var vi på besök till lägret Terezín, som fungerade främst som en mellanstation inför deporteringen till andra koncentrationsläger, främst Auschwitz. Vår reseledare Tom Hansén citerade vädret som följer: ”Vått”, vilket alla håller med om eftersom regnet öste ner hela dagen och blåsten kylde ner oss rejält. Vi började resan med bussfärden, och under tiden berättade vår svenskspråkiga guide om Terezíns historia. Terezín är namnet på både staden och borgen, som grundades på 1700-talet. Borgen har under hela sin historia fungerat som ett fängelse för politiska motståndare. När tyskarna ockuperade Tjeckoslovakien under början av andra världskriget utrymdes alla invånare i staden, som omvandlades till ett judiskt ghetto. Under andra världskriget var det Europas största ghetto, med sammanlagt ungefär 150 000 människor som vistats där under krigets gång. Utanför borgen betraktade vi tusentals judiska gravar, en davidsstjärna och ett stort kors prytt med en törnekrona.
Ovanför fängelsets ingång finns orden ”Arbeit macht frei”, vilket är ovanligt för ett läger som inte är ett koncentrationsläger. Inuti lägret såg vi bl.a. massceller, ensamceller, tvättrummet och avrättningsplatsen. Under staden finns runt 20 km underjordiska tunnlar som byggdes samtidigt som borgen. Tunnlarna användes aldrig av tyskarna men har numera delvis öppnats som turistattraktioner. Vi prövade på 500 meter, och åsikterna var delade; somliga ansåg att det var mysigt, medan andra tyckte att det var läskigt. Numera har det öppnats ett museum om Terezín, och vi fick också se en dokumentär om lägret.
Under andra världskriget dog cirka 2600 fångar i fängelset, medan 35000 avled i ghettot. Fångarna dog av otillräcklig sjukvård, dåliga förhållanden, hunger, tortyr och avrättning. Terezín räknas inte som ett koncentrationsläger, eftersom det inte fanns några gaskamrar där. Det är mycket svårt att förstå hur någon har kunnat behandla andra människor på ett sådant grymt och omänskligt sätt, och besöket väckte många känslor hos oss.
Charlotta Lindvall, Anneli Lövsund, Josefine Björkskog, Sara Libäck, Charlotta Duvnäs och Sanna Hyytinen (Kronoby gymnasium)
Dagens andra mål var att besöka byn Lidice ca 1 timmes bussfärd från Prag.
Byn jämnades med marken efter ett attentat som krävde nazisternas ledare i dåtida Tjeckien Haydrichs död. En stor belöning hade erbjudits den som kunde ange attentatsmännen. Pga ett missförstånd trodde sig nazisterna kunna finna spår av attentatsmännen i Lidice. En dag tillfångatog man kvinnorna och barnen och inväntade männen som jobbade i gruvan. Männen sköts direkt. Kvinnorna skickades till koncentrationsläger. Så gjorde man också med en del av barnen. De allra minsta barnen skickades till Tyskland för att "germaniseras". Kyrkan, skolan och alla andra hus sprängdes och jämnades med marken. Floden fylldes igen.
När barnen återvände efter krigets slut fanns inte ett enda spår kvar av byn.
Efter kriget byggde den Tjeckoslovakiska regeringen ett nytt Lidice ett stenkast ifrån den gamla platsen. Den gamla platsen gjordes till minnesmärke.
I samband med vårt besök höll vi en kort minnesstund och läste psalmen "Var inte rädd" vid minnesmärket som rests till minne av barnen i byn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar