Auschwitz - Birkenau (torsdag 24.4.2008)

Några flickor från Topeliusgymnasiet i Nykarleby reflekterar över vad de fick se under besöket i Auschwitzmuséet torsdag 24.4.2008:

Mari-Helen Kula
Jag trodde att Auschwitz skulle vara större, men upplevde Birkenau som jättestort.
Det var bra att se koncentrationslägren för att med egna ögon se och veta att detta faktiskt funnits på riktigt.
Det var bra att ha läst böcker och sett filmer innan resan för att förbereda sig för det som komma skulle.
Det går inte att föreställa sig vad fångarna upplevt, det är obegripligt.

Carolina Rögård
Jag reagerade på att fångarna plågades så mycket, all tortyr de upplevde.
Det är svårt att föreställa sig mängden människor vid Birkenau, hela 1000 personer i en barack.



Ulrika Kvist
Jag tror att jag kommer att inse värdet av det här besöket ännu mera senare när jag blir äldre.
Det är en sak var och en behöver se – det är viktigt.

Lina Bonde
Besöket vid Auschwitz ger ett perspektiv på de problem man själv har.
Det var otroligt mycket människor det handlade om, så många som fick lida.
Det finns även annat i världen än koncentrationslägren – vi bör vara medvetna om detta också, inte bara se det historiska lidandet.


Såhär skriver 6 Karlebyflickor om upplevelsen:

Den 24.4.2008 besökte vi Auschwitz 1 och 2 (Birkenau). Det var en tragisk dag.

Vi besökte först Auschwitz 1 som var mycket mindre än Birkenau. I ettan fanns det 30 baracker, 1 krematorium, 2 ställen där mänskor hängdes och 1 gaskammare. Barackerna 3 och 4 användes som museum. Där fick vi se mycket hemska bilder och kartor över hur det hela fungerade. Människors ägodelar som de bevarat efter att de hade hittat dem berörde oss mest. Vi fick se fångarnas hår, skor, borstar m.m. Efter vi hade upplevt denna hemska plats åt vi lunch och sen fortsatte vi till Birkenau. Birkenau var otroligt stort med över 300 baracker. Barackerna var usla, toaletterna var hål i en betongrad, inget prat om att få vara privat kom ens på fråga. Platsen låg mest i ruiner. På denna plats förstod man att människorna som levde där hade ingen som helst betydelse. Tyskarna hade sprängt ner krematorierna och gaskamrarna för att dölja det hemska som hade hänt i Birkenau - som var en dödsfabrik.

Då man var på plats var allting på ett annat sätt än man hade föreställt sig. Man hade svårt att förstå hur någon kan behandla andra människor på sånt vis. Vi kommer alltid att minnas detta.